Cypresser, Strödde omkring Jakob Guntlack… (1771)

[Förstasida]

Cypresser,
Strödde omkring
JAKOB GUNTLACK
Då han år 1771 d. 16 Jauarii klockan
emellan 10 och 11 för middagen, uti
flere tusende personers närwaro led-
sagades til sitt bestämda öde
af samtelige desz lefnadslopps
Gatustrykande Utmånglare

Hodie tihi!
Cras nobis!

CEDERSHOLM,
Tryckta hos Wennberg och Nordström, år 1771.

[Verser]

Desze Cypresser förvandlade i Weser,
kunna qwädas,
under den mycket bekanta mjältsjuka Melodien:
Min dag är all, min Sol är nederrunnen.

Så skall ditt liv idag i luften ändas!
Ditt öde kan ej genom rymning wändas!
Vår Guntlack går ur tiden från osz bortt!
Hwad sorg för osz, som utaf hans bedrifter
En inkomst haft! Om slika wackra Skrifter
Lär nu bli swårt!!

Af wart ett träd, en Mercur icke blifwer:
Och skriften är lik ämnet man bedrifwer:
Nog ha wi rest af större tjufwar qwar!
Men om de lärdt i Guntlacks fotspår träda,
Och såsom han om sina tfufknep qwäda:
Osäkert war.

Din styrka til at skrifwa wi erfarit,
Knapt något Wärk ha så begärligt warit,
Sen Tryck-Frihet man uti Riket want:
En Söndags-Text, en Allmanach och Wisa,
Kan säljas; men vi Guntlacks lefnad prisa,
Som mer curant.

En sådan man tycks likwäl ha fötjänat
En bättre lått, om Ödet slikt förlänat,
Än mellan Jord och Himmel ??flägta?? så!
Dock hwad är åt att wi på ödet knota?
Desz Domar kan ej någon dödlig mota,
De måste stå.

Wi hoppas dock, och som det tycks med rätta,
At ingen tjuf lär nånsin eftersätta,
At hugna osz med sin Biographie!
Den undran som wår Guntlacks öden wunnit,
Den ljufwa ro som hopen däri funnit,
Bör låckmat bli.

Den tjuf härnäst som kanske trycka låter
Sitt lefnads-lopp, och sina Anecdoter,
Bör då ta upp flere daters tal:
Ut samma dag då Guntlack blef uphängder,
I trängseln han Folket innestängder,
En Task-Bok stal.

Guntlacks tacksägelse för äreminnet, til samteliga desz medbröder

[Titelblad]

Guntlacks tacksägelse
för äre-minnet,
til
samtelige desz medbröder
-
Stockholm,
Tryckt hos Wennberg och Nordström, år 1770.

[Text]

Tack wärde bröder för den heder
Som i mitt minne tycks beredt,
Om jag i konsten liknat Eder
Ell’ om jag mönster För er gedt,
Det ingen an än osz angår:
Nog af täcks werlden osz beundra
För det wi kunna stjela, Plundra
Må hedren jämlik blifwa vår

Men Bröder! äro vi allena,
Som hafwom rätt til Äre-stod?
Nej men, wi få ej dem förklena,
Som digre Bragder större mod
gjort wärde i wårt Samband träda,
ut lika plats med oss bekläda,
ut med osz winna lika pris,
fast alla ej få lika ris.

Den, som på andras lycka trampar,
Då han til ärans spets upgår:
Den som med djerfwa fötter klampar,
På fria Folck-slags Frihets spår:
Den, som med penning-wingleri,
kan sälja Tusend män’skiors öden,
Och le åt dem i hungers nöden:
Hwem bättre är af dem än Wi

Då jag, som forst en kappråck snattadt
Och derför fådt min rätta del,
Derpå mit goda ryckte mattadt,
Och köpt, mig tillkändt andras fel,
At ödets piska ofta slagen,
Af brott til brott just blifwit dragen,
Är nögd, ty straffet är min rätt.
Må andra slippa mera lätt?

Tänk bröder! Om jag kund’ försöka,
Sen jag ur tiden har gådt ut,
Ut åter rymma hit och spöka;
Blef det wist Mäster-coup til slut,
Om då min Wålnad kunde skrämma
Både Er och andra, som utskämma
Båd Mänsklighet och lagens magt!
Det är min önskan. Ware sagt!