Christelig Betraktelse wid Jacob Guntlacks Sista Hädanfärd … (1771)

[Förstasida]

Christelig Betraktelse
wid
JACOB GUNTLACKS
Sista Hädanfärd
På Afrätts-Platsen utan för Skans Tull,
den 16 Januari 1771.
-
CEDERHOLM,
Tryckt hos Wennberg och Nordström, 1771

[Verser]

Sjunges som: Min dag är all, Min Je.

Til ewigt lif är Männ’skan skapad worden
GUD sjelf beslöt at bli desz enda alt.
Til ewigt lif hwart barn blir födt på jorden,
GUD osz til lifs af ewig nåd utwalt.
Til ewigt lif är hela släqten köpter.
GUD med sitt blod osz lif förwärfwat har.
Til ewigt lif blir werlden lärd och döpter,
GUD söker sielf hwart Får som wilse far.

GUD är wårt lif! Ho wil för döden rädas?
I JEsu död wår död förwandlad är.
GUD är wårt lif! hwar männ’ska bör nu glädas,
Si JEsu död osz rätta lifwet bär!
Så wiszt wår GUD låt sig på jorden döda,
At losza osz ur dödens dödsens hårda hand,
Så wiszt wår död gör slut på tidsens möda,
Och ingång ger i sälla lifsens land.

Och salig den, som så på döden tänker;
At JEu död ger lif i hiertats grund!
Och salig den med barnslig tro sig sänker
I JEsu Sår! den räds ej dödsens stund
Nej, dödsens dag en full förloszning bådar
Från all slags död som syndens påfölgd war.
I JEsu död man öppen himmel skådar,
Och helt förnögd från jorden afsked tar.

Tack milda GUD, som denne Fånge tagit,
På dådligt wis ur syndsens hårda band,
Tack för hwart ord hwarmed du honom dragit,
Af idel nåd hem til Ditt Frögde-Land!
Man tror at han din Nåd fått se och smaka,
Som sträcker sig til gröfsta syndare,
En blir han nögd och längtar ej tilbaka,
Men prisar glad sin GUD och Frälsare.