Guntlacks tacksägelse för äreminnet, til samteliga desz medbröder

[Titelblad]

Guntlacks tacksägelse
för äre-minnet,
til
samtelige desz medbröder
-
Stockholm,
Tryckt hos Wennberg och Nordström, år 1770.

[Text]

Tack wärde bröder för den heder
Som i mitt minne tycks beredt,
Om jag i konsten liknat Eder
Ell’ om jag mönster För er gedt,
Det ingen an än osz angår:
Nog af täcks werlden osz beundra
För det wi kunna stjela, Plundra
Må hedren jämlik blifwa vår

Men Bröder! äro vi allena,
Som hafwom rätt til Äre-stod?
Nej men, wi få ej dem förklena,
Som digre Bragder större mod
gjort wärde i wårt Samband träda,
ut lika plats med oss bekläda,
ut med osz winna lika pris,
fast alla ej få lika ris.

Den, som på andras lycka trampar,
Då han til ärans spets upgår:
Den som med djerfwa fötter klampar,
På fria Folck-slags Frihets spår:
Den, som med penning-wingleri,
kan sälja Tusend män’skiors öden,
Och le åt dem i hungers nöden:
Hwem bättre är af dem än Wi

Då jag, som forst en kappråck snattadt
Och derför fådt min rätta del,
Derpå mit goda ryckte mattadt,
Och köpt, mig tillkändt andras fel,
At ödets piska ofta slagen,
Af brott til brott just blifwit dragen,
Är nögd, ty straffet är min rätt.
Må andra slippa mera lätt?

Tänk bröder! Om jag kund’ försöka,
Sen jag ur tiden har gådt ut,
Ut åter rymma hit och spöka;
Blef det wist Mäster-coup til slut,
Om då min Wålnad kunde skrämma
Både Er och andra, som utskämma
Båd Mänsklighet och lagens magt!
Det är min önskan. Ware sagt!